Going Postal

Senaste två månderna har varit ganska hektiska, mycket i skolan och körkortslektioner. Men nu är skolan slut för iår och körkortet tagit!

Så nu back to the geekyness!

Igår fick jag en ny film på min all-time ever greatest! Nämligen Going Postal.

Going Postal är, för de icke-insatta, en Terry Pratchett roman, om en Moist von Lipwick som är en ökänd fifflare och lurendrejare, Lord Vetinary hänger honom och ger honom en andra chans. Moist får uppdraget att upprätta det tidigare ärorika Postkontoret för att det nya systemet med ”Clack-tornen” inte fungerar på grund av korrupta och giriga ägare.

Det var ett tag sen jag läste boken, så jag störde mig inte på detaljer som var ”fel” utan det var bara helt enkelt underbar. De hade lyckats fånga känslan i boken på ett toppensätt! Och Moist är verkligen.. ja Moist! Jag var lite skeptisk när jag såg att det var Richard Coyle som spelade honom, men har gör honom verkligen spot-on!

Tre saker jag störde mig på dock var.

1. Angua. I mina ögon är Angua en färgstark personlighet som genast fångar allas uppmärksamhet. I filmen såg hon ut som en liten avdankad heroin-missbrukare, inte okej.

2. Bansheen var inte speciellt läskig. Det är lite för mycket humor över de ”läskiga” bitarna. I boken är de verkligen läskiga

3. Lord Vetinary. Han är så grav allvarlig och sur, i boken har han ändå torr humor. Som om allt är hans privata lilla skämt. Alldeles för bister.

Hur som, den var underbar, jag kommer se den igen och igen och igen och igen och igen och ig… you get it!
Men jag måste tillägga att jag vet inte om man tycker den är så bra om man inte läst boken…

1 kommentar

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*